ångestrummet

 Det är påsk och jag är med min ursprungsfamilj (premiär på det ordet för det som en gång bara var min familj) i huset vid havet. Egentligen huset vid sundet med ett kalhygge på andra sidan, men vatten är alltid vackert och som svenskar är vi ju alla vana vid att kalla allt som inte egentligen är skog för skog. Så vi säger att det är skog på andra sidan. Och vrider man huvudet söderut så finns horisonten ändå där.

Mitt barn lever upp i flocken, som det lilla däggdjur hon är. Hon är hundra procent levande från nollsex till tiotretti då vi förmiddagssomnar tillsammans i sängen i mitt gamla rum, tidigare kallat ångestrummet tills mamma sa ifrån. Så nu heter det bara mitt gamla rum. 

I ångestrummet har jag legat och oroat mig över partikelacceleratorn i Cern, bland mycket annat. Sista året i gymnasiet sa en klasskamrat en dag ”idag kanske jorden slukas av ett svart hål” och jag blev iskall och feberhet samtidigt. En kort släng av dödsångest. Den dagen skulle acceleratorn slås på (eller nåt) och partiklar kollidera i ofattbar hastighet. Och det fanns (enligt vem?) en liten, mycket liten, men ändå en risk att ett svart hål skulle bildas. Skjut inte den lata budbäraren, det här är vad jag minns och jag orkar inte googla.

Men det blev inget av kollisionen. Den sköts upp i flera månader, och under den tiden hann jag bygga upp en stabil dödsångest. 

Pappa stod handfallen när jag satt på soffbordet i vardagsrummet och grät.

Gråt inte, gråt inte, forska, sjöng mamma.

”De vet nog vad de håller på med, de är ju forskare”, sa min klasskamrat, men det sa mig ingenting.

Jag visste inget om forskning. Om vetenskap. Jag var 19 år. Det är alltså ingen ursäkt utan ett fascinerat konstaterande. Jag var 19 år och jag visste ingenting. Jag trodde vi skulle dö.

Det gjorde vi inte. 

Jag ligger i mitt gamla ångestrum och tittar upp i samma gamla lampa. Fjorton år har gått och jag har barnet, som just nu lever som om inget annat än liv finns. Om några år kommer annat sippra in. Tyvärr vet jag mer – men inte mycket – om vetenskap och den pekar åt ett håll som också mitt barn kommer att peka åt. Titta på mig. 

Godnatt från ångestrumnet, cirkeln är sluten.