hej hej hej

 Sitter och tittar ut genom de stora fönstren hos mina föräldrar. Två veckor sen sist. Snön är nästan borta, sundet fullt av vårfåglar. Pappas tunga gång på trägolvet ger utslag i babyvakten som ligger hos barnet en trappa ner. Den lilla apparaten blinkar rött, men hon ligger still, raklång på mage, de små fotsulorna öppna mot taket. Hej hej hej, sa hon innan hon somnade.

Jag vill också vara en vårfågel. En skäggdopping kanske. Vara ett med vårkvällen utan att veta om det. Glida runt i ett vatten, dyka in i den darrande speglingen av en gran. Det där välgörande lugnet under ytan, flytande tystnad i öronen.

Mitt liv handlar om sömn. Sömnen jag inte får, sömnen jag inte tar, hur det påverkar allt. Jag hade inte förstått hur viktig den var. För att den inte var så viktig. 

Hela morgondagen ska spenderas på tåg. Ett barn ska roas, sövas, matas. Jag är trött i förväg. Tittar ut på vattnet igen, det var rosa, nu är det blått, snart svart.