att inte ha äggstockar

 Förra våren fick jag och min syster ett papper av vår pappa. På pappret stod att vi kunde bära på en gen som kraftigt ökar risken för bröst- och äggstockscancer, och vi uppmanades att testa oss. Risken att vi bar på genen var 50 procent. 

Jag testade mig, och hamnade bland de sämre 50 procenten. Läkaren tittade konstigt på mig när jag började gråta. Det var ju inget cancerbesked. 

Jag hade precis fått en dotter. 

När jag är någonstans mellan 35 och 40 rekommenderas jag operera bort mina äggstockar. Rasa in i klimakteriet. ”När du känner dig färdig med att föda barn”, sa de.

Eftersom erfarenheten av den första spädbarnstiden gjort mig säker på att jag inte vill ha ett barn till så kändes det på ett sätt skönt. Är äggstockarna ur världen behöver jag inte fundera. 

Igår på väg hem från fjällen åt vi lunch på en asiatisk restaurang, nära Sveriges geografiska mitt. På den lilla restaurangen satt en till familj, med ett syskonpar nånstans mellan sex och nio år. Jag tänkte inte så mycket på dem. 

Men när jag såg dem gå runt lite planlöst i restaurangen och då och då krama varandra sådär självklart och rastlöst som syskon gör, så blev jag lite frusen inombords. Mitt lilla barn korvade sig nyfiket i barnstolen för att titta på dem, hennes sort. Och jag blev sorgsen över mig själv och min oförmåga. Mitt ego. Min lathet. 

Ska jag inte ge henne det där? Kan jag ge henne något motsvarande? 

Jag vet inte. 

Jag kan se romantiskt på graviditeten. På förlossningen. På tiden efteråt. Jag vill vilja det igen. 

Men jag vill inte. Jag älskar att ha min kropp ifred. Jag älskar att se livets tomma timmar komma åter, om än i begränsad upplaga. Ska jag täppa till dem igen? Vara till för ytterligare en, när jag vill vara till för mig själv? 

Jag har kärlek, men jag har inte ork. Jag har inte kapaciteten att sätta mig själv åt sidan mer, trots att planerna för mitt eget jag inte är stora alls. Mitt självförverkligande skulle nog inte kallas självförverkligande av många.

Jag vill bara ha tid. Jag vet inte varför. Den tiden kommer kanske inte göra mig nöjdare. Men jag vill ha den.