100 procent och halv nio kronor

Jag ser att besöksantalet på bloggen av någon outgrundlig anledning ökade med typ 100 procent från ingenstans igår. Förstår aldrig var ni kommer ifrån, sådär liksom i hög, helt plötsligt. Jag ser det och känner att jag måste leverera.

Men nu verkar leverantören i mig ha gått ner i sommarläge, för jag kan inte klämma ur mig någonting, i alla fall inte någonting intressant. Istället går jag och bygger ihop delar ur gamla blogginlägg för att skriva någon annan sorts text, som jag kanske kan få betalt för. Pengar, pengar. De får världen att rulla. Jag läser Hyper av Agri Ismaïl. Pengar. Jag får lust att se om Succession för tredje gången. Pengar. Jag tänker på vad jag ska begära i lön från det där jobbet som jag eventuellt ska få. (det blir inte så många) Pengar. Jag får en summa av mina föräldrar inför sommaren, priviligerad som jag är. Vi får det ibland, min syster och jag, och jag blir alltid lika förvånad när de kommer, pengarna, sifforna. Och lika tacksam, för det underlättar alltid. Den lilla svångremmen som ändå ofta måste hållas – eftersom jag och min kille gärna gör somrarna så fria som vi bara, bara kan – kan släppas efter något.

Mitt barn har lärt sig leka affär och blir alltid lika fundersam när jag frågar hur mycket något kostar, och sedan kommer med stenar eller kottar eller nåt annat i ett visst antal. Jag kommer alltid på efteråt att "betala" för henne bara innebär att hålla en bit plast mot en liten apparat som säger pip. Senast jag frågade vad det hon sålde kostade svarade hon halv nio kronor. Jag gav henne fyra och femtio.