Jag sitter på balkongen och svalorna håller på över molnfri himmel. Det somrigaste ljudet av dem alla.
Imorgon åker jag på min sista kursträff och sen är det här året slut. Året som jag gav mig. Vad som händer i höst vet jag inte riktigt, mer än att jag tänker hålla hårt i mitt skrivjobb och att jag sökt de där deltidstjänsterna inom förskolan. Jag hoppas på ett halvtidsjobb i en av de fria förskolorna, där inredningen är avskalad och lugn, och barngrupperna små. Personalen färre såklart, inget får vara helt perfekt. Man får välja det minst dåliga.
Jag strök tre av mina sista självstudiedagar på kursen och gav dem till min kille, som omvandlade dem till tre dagar fiske. För att jag vet att det är det bästa han vet, och åtminstone det kan jag väl ge. Min mamma kom upp för att ta hand om barnet en kväll då jag fått ett jobberbjudande, och efter det övertalade jag henne att stanna två kvällar till. Och dagarna gick lite lättare. Och jag skulle såklart komma att skämmas över det. Över att jag ber om hjälp, bara för tre ynka dagar.
I huvudet hör jag olika mammor som berättar om vad de klarat av på egen hand. Hur de lagt på mer utmaningar än vad de faktiskt behöver, bara för att bevisa för sig själva att de klarar av det.
Och jag undrar varför jag inte går igång på det där. Visst kan jag få en kick av att klara av. Men inte på den nivån.
Att göra sig mer och mer oberoende. Det finns såklart en frihet i det. Men jag vet inte.
Om jag kan känns det så dumt att inte skapa de där situationerna av att kunna turas om, av att kunna gå på toaletten själv, av att ta en kort paus, av att dela på sysslorna så att de kan göras med så fullt fokus som det går. Om de så är att laga mat eller leka med duplo.
Men kanske bör jag pusha det. Fixa allt själv.
Mjä.
När jag kommer hem från kursen är barnet och killen fortfarande på en liten resa. Sen kommer de hem. Sen börjar sommaren. Mitt lilla barn doppade sig nästan helt i iskall älv bara härom dagen, så det ser lovande ut. Jag hoppas bara att den värmebölja vi redan haft blir den enda, och att det här kan få bli en sommar att andas ut i.
Naivt kanske, men hoppet är det sista osv. Det ska bli 13 grader nästa vecka.
När du väl behöver klara dig själv kommer du att lösa det, det finns ingen anledning att skapa sig problem i onödan. Njut av ditt fokus!
SvaraRaderaJag tänker det också, tack för bekräftelsen!!
Radera