att vara åldersadekvat

 En dag utanför stan har kommit och gått. Vi har suttit i ett litet hus i en liten by, varit föräldrar tillsammans med annan förälder. Tagit bilder på våra barn tillsammans. Sagt: "det här ska vi visa för dem när de är tonåringar", och jag har behövt rysa till av tanken på att den dagen ska komma. Den finns där framme. 

Framtiden framtiden.

Jag, som bryr mig om stil men inte orkar, märker att jag har börjat notera vad äldre kvinnor har på sig. Av någon anledning tänker jag att den här latheten inte kan hålla i sig hur länge som helst. Ungdomen kan ursäkta en oklar outfit, men inte ålderdomen, tydligen. Jag önskar att jag ville ha en lite bohemisk stil, men märker att jag fastnar vid det stilrena, på gränsen till eleganta. Kristna? 

Det värsta vore om jag bara ska ha jeans och nån halvlång vinterjacka från stadium. 

När måste jag skärpa mig? Jag är 33 nu. Kanske har jag goda 20 år på mig ändå. 

När min kille började närma sig 40 pratade han om att skaffa sig en "tråkig gubbfrisyr" och började leta efter "åldersadekvata" kläder. Jag har drivit med honom för det, länge. 

Men se på mig nu. Mitt barn ska en dag bli tonåring, och jag ska skaffa mig kostymbyxa.