semammamester

Olika spänningshuvudvärkar avlöser varandra. Efter en lång bilresa med litet barn dundrar det igång och jag måste be pappa om ipren, som jag alltid gör. Jag är skyldig honom några kartor vid det här laget. Ta några till, säger han, ta med dem till bröllopet, de kan behövas.

Han vet tydligen vad han pratar om. När sången är sjungen och talet talat så drar det igång igen. Jag sköljer ner tabletten med vinet och sen har jag äntligen några timmar utan prestation framför mig. Jag fyller dem med dans, dans, dans, några bloss på en cigarr, samtal med människor jag inte träffat på flera år, ett glas champagne, som jag inte ens gillar. En liten stund befinner jag mig i en bubbla av lyx. Sover för första gången på ett och ett halvt år ensam med min kille i ett rum med utsikt, äter frukost med vänner, trampar vatten i en pool med bar och slänger mig sist av allt i ett kallt, stenigt hav, innan bubblan spräcks och vi åker tillbaka till barnet. 

När hennes mormor släppt ner henne på marken springer hon med öppna armar mot mig över parkeringen. Hon klarade sin första natt utan oss.

Nu ligger jag i hotellsängen mellan mina två familjemedlemmar. Förbereder mig på ännu en bilresa, fler vänner jag inte träffat på flera år, och – när vi till slut öppnar vår egen dörr där hemma – den slutgiltiga huvudvärken.